therapy
jag vet inte om ni vet vem therese lindgren är?
hon har en youtubekanal som främst inriktar sig på smink och den senaste tiden har jag tittat på de flesta av hennes videos, iallafall de senaste. jag länkar hennes kanal i slutet av inlägget.
hon är väldigt öppen om sin ångest och jag ser nu på hennes "tjejsnack - allt händer av en anledning". hon nämner att hennes flykt från ångesten var att läsa om smink och jag skriver om detta för att jag relaterar.
jag älskar att vara kreativ. jag älskar att sminka mig och läsa vilka olika produkter som är bäst, vilka concealer som lägger sig i rynkor och inte, vilka foundation som blir glansiga efter 2 timmar.
jag kan rita. ganska bra vill jag faktisk säga. men folk runt om mig har alltid varit bättre än jag så jag har alltid känt; varför ska jag hålla på? i och med mitt dåliga tålamod kan jag inte sitta och träna heller. så jag har inte orkat.
men nu har jag börjat intressera mig mer för smink. varför kommer jag inte ihåg men jag tror det var för att mina kompisar alltid satt och tittade på när jag gjorde mig iordning och berättade hur duktig jag var. jag fick alltid sminka alla och jag älskade det. jag älskade att jag var bäst på något.
jag vet att det förmodligen inte ens är någon som läser denna blogg just nu för jag har inte berättat för någon att jag har gjort en. inte ens för min pojkvän. men det är skönt att skriva av sig och jag vill inte att någon i min närhet ska döma mig. så jag tänker låta folk hitta den här bloggen på egen hand, iallafall nu i början.
jag antar att jag vill säga att denna blogg är mitt sätt att vara kreativ på. kreativ genom smink, foton och videos.
_